Drömmen

"Stockholm - Tunnelbana - Rådhuset" by IngolfBLN is licensed under CC BY-SA 2.0

“Stockholm – Tunnelbana – Rådhuset” by IngolfBLN is licensed under CC BY-SA 2.0

En knastertorr röst fyllde sovrummet med budskapet om den senaste satsningen i tunnelbanan. Istället för att ropa ut att tågen var försenade, skulle man nu informera resenärerna om att tågen var i tid. På så sätt skulle resenärerna bli mer nöjda med tjänsten. En förare som vägrat göra utropet hade fått en skarp tillsägelse och börjat gråta. Magnus sträckte ut handen och smällde till klockradion. Drömde han eller hände det på riktigt? Det måste vara en dröm. Han gäspade och kastade sig över på sidan och drog upp täcket över huvudet. Idag hade han sovmorgon. Det hade han glömt när han ställde klockan på kvällen. Han hatade när det hände. Det fanns ingenting som var så illa som att förlora värdefull sömn särskilt när han sov gott. Det skulle möjligen vara att bli utskälld av chefen för sen ankomst när man frusit tårna av sig på perrongen i väntan på det tåg som aldrig ville komma vinande ut ur tunneln.

Han slumrade till och drömde oroligt. Ögonen ryckte under de slutna locken och svaga mummel letade sig fram mellan läpparna. Nej, han ville inte bli sen. Nej, han ville inte låtsas som om sakernas tillstånd var gott även när det inte var det. Nej, nej, nej, nej, han ville inte bli hjärntvättad att tycka att han kom i tid när han blev sen.
Kudden var våt och skrynklig när snoozefunktionen på klockradion körde igång. Tomas Ledin kvittrade på om att det var länge sedan sist. Magnus stönade och slängde fötterna över sängkanten. Han sträckte på sig och skrattade till. Att SL skulle börja ropa ut att tågen kom i tid var nog den löjligaste dröm han haft på länge. Han såg på klockan. Om tjugo minuter skulle han stiga på tåget som förhoppningsvis kom i tid. Magnus lekte med tanken att påtala för chefen att han kom i tid, om han nu lyckades komma i tid. Det borde röna någon slags löneförhöjning. Han såg framför sig hur den fete mannens ansikte bli högrött och ångan börja pyra ur öronen. Det hade aldrig varit särskilt lätt att skämta med honom. Dessutom var det en så pass absurd idé att de andra skulle undra hur det stod till med Magnus egentligen, på “riktigt”.

Magnus slängde i sig sin vanliga ostmacka, två snabba koppar kaffe och smet ut genom ytterdörren. Regndropparna hängde i luften och Magnus drog jackan tätare om sig. Det tog som vanligt sju minuter att nå tunnelbanan. Magnus skannade kortet i spärren samtidigt som tåget rullade in på perrongen. I tid för en gångs skull tänkte han belåtet medan han såg trötta medresenärer välla ut ur vagnen. Det skrapade i högtalarna i vagnen. Magnus ryckte till. Det var lika otrevligt varje gång ljudet i manickerna skruvats upp för högt. Han masserade käkleden för att mota bort spänningen ljudet orsakat, när förarens morgonraspiga röst strömmade ut.

“Tag plats, tåget avgår på utsatt tid!
Magnus kliade sig i huvudet och kände hur han tappade styrsel i hakan. Drömde han fortfarande?

2 thoughts on “Drömmen

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s