Doften av tulpaner

fortsättning från Güelliparken

 

Tulpaner

Foto: Ethel Hedström.

– Det är ingenting, svarade Agnes samtidigt som hon tog sig för pannan och stannade upp mitt i ett steg. Jag…

Javier fångade upp henne precis när hon höll på att tappa balansen och falla i marken. hans armar omslöt henne och hon kände den mjuka ullen från tröjan mot sin kind. Den var inte alls så där stickig som hon mindes sina egna lovikkavantar och mössa från uppväxten. Garnet kliade och rev mot huden, blev svettigt och tungt trots flera minusgrader och luktade illa så fort det blev blött. Hon mindes fajterna med sin mor. Hur hon tvingats ha dem på sig trots försöken att slänga av sig dem. Alternativet att frysa händerna ilsket röda och vara tvungen att värma dem fria från värkande kyla i flera timmar hade övertaget. Vantarna satt där de satt. Tunga, stinkande och täckta med kokor av snö.

-Mår du dåligt eller vill du bara ha en ursäkt för att kasta dig i armarna på mig?

Orden slet tillbaka Agnes ur tankarna. Hans skratt klingade mjukt och hon blev snurrig igen. Det fanns bara en sak som fick henne att må så här. Doften av tulpaner.

 

Inspirerat av SkrivPuff: bildinspo.

4 thoughts on “Doften av tulpaner

  1. Pingback: Minnet | Textlaboratoriet

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s