Skrivpuff, ärligt talat, 20:e december, 2016.

”Ärligt talat var det där bland det värsta jag har sett”, sa Karin och drog efter andan. ”Gör hon det här bara för att trilskas?”

”Tror du verkligen det?” Olle tittade på datorskärmen och skrattade till. ”Den där var väl inte så farlig…”

”Jo, hon lägger upp sånt här bara för att hon vet att jag inte tycker om det. Det är för… för… obehagligt. Kan ingenting få vara heligt längre?”

”Du tar det för personligt. Hon har ju gjort den där för att visa vad hon kan.”, svarade Olle och la en hand på Karins axel. ”Visst ser det lite läskigt ut, men den är ju samtidigt rolig!”

”Rolig? Vad är det som är kul med det här”, utbrast Karin och Olle märkte hur hon riste till. ”Är det roligt att driva med döden?”

”Tja, det kan ju vara ett sätt…”, svarade Olle och tystnade.

”Ett sätt? Vad menar du med det?” Karin gned sina händer mot varandra som om hon frös om dem trots att det var mitt i sommaren.

”Att hantera det, menar jag. Döden, alltså… och livet.”

”Livet…?”, frågade Karin men insåg att hon var ensam i rummet.

 

giphy

Giphy av A. L. Crego. Källa: Europeana. http://gph.is/2foCWff

Skrivpuff, Leka, 13:e december 2016.

 

Jag skulle verkligen vilja leka indian igen. Eller vara cowboy. Springa runt barfota. Skrika pang du är död! Låta svetten droppa ner över ansiktet. Bränna kinderna i solen. Klippa sönder papper. Bråka med min kompis. Stjäla kakor ur burken. Köpa snask. Vara fri.

Fast så där var det ju inte. Inte bara. Det var ju det där andra också. Det där som ingen talade om. Och inte jag heller.

 

native

Sir Genille Cave-Browne-Cave som cowboy 1922. Agance Rol. Källa: Europeana Collections. 

Länk till foto.