Olika intressen

Fortsättning på Bävern.

– Du skulle ha sett Frank…. Jösses Amalia! Alltid en röd kimono som slutade strax under rumpan. Skor med låg klack. Ibland en vit basker… en väska hängande snett över axlarna… den skavde sönder hennes hud om den dinglade från ena axeln. Det sa hon ofta. Hennes hud var känslig, förstår du. Vit som alabaster. Svart hår klippt i linje med käkarna… Snövit kunde inte ha varit vackrare…

– Ja, ja, suckade Bella. Men Sartre? Och Beauvoir??

– Äsch, de där gökarna… de snackade en massa strunt om livet och existensen. Jag orkade bara lyssna med ett öra. ”En kvinna är inget man är utan nåt man blir” och sånt där. Du vet. Ingenting för en ung grabb som jag. Mina intressen fanns nån helt annanstans. Men Frank, hon var som uppslukad av allt det där. Det var ju skillnad för henne. Hon växte ju upp i det där. Det var ju hennes farsas vänner. Så jag fick väl stå ut. Men trist var det. Men stunderna vi fick ensamma däremellan gjorde det värt det. Jag hankade mig fram på skolfranskan och hon svarade på franska blandat med engelska. Fast det var förstås kroppsspråket som vi använde mest. Oj, oj, oj… hon kunde hon…

Bella himlade med ögonen. Det var inte det att hon missunnade gubben att minnas sina bästa år. Det var bara det att det gav henne skavsår i öronen att lyssna på. All sentimentalitet… den bristande insikten i vad hon ville höra, om hon nu måste lyssna. Hon såg sig om, som om räddningen skulle finnas där på hennes balkong eller ute på innergården. Skulle hon gå in och riskera att inget mer få veta om existentialismens huvudpersoner eller sitta kvar och riskera att en evighetslång föreläsning om tonårskärlek? Hon såg på klockan på mobilen. En kvart till kunde han få. Inte en sekund mer.

– Men vart tog hon vägen då, sa hon, den där otroligt fantastiska kvinnan?

 

Inspirerat av Skrivpuff.

Advertisements