Flykten

Fortsättning från Sedan gick jag ner

 

– Hela den här vingården skulle gå under om det inte vore för Matthieu, sa Josephine. Han är viktig. Inte konstigt om han blivit en snobb, faktiskt.

Young sa att hon fått nog av såna och att det skulle bli skönt att slippa ha honom hängande över axeln under arbetspasset. Hans vassa blick som såg varenda liten felaktig detalj. Fingret som kom skjutande och pekade ut det. Ryckningarna runt det högra ögat som kom så fort han såg Young och som fick henne att vilja dra på studs.

– Men du och jag är knappast viktiga här.

Young visste inte om hon skulle bli arg eller börja skratta. Det var inte enbart Matthieu som var en snobb här tänkte hon och bestämde sig för att rycka på axlarna åt det.

– Och eftersom vi inte är av nån betydelse för det här stället så tycker jag att vi smiter, fortsatte Josephine.

Young tvekade.

– Om du tänker på pengarna, så är det inga problem, sa Josephine och drog tag i Youngs arm. Vi går ut på plantagen som vanligt, men sen sticker vi. Ingen märker nåt. Okej?

 

Med inspo från Skrivpuff.

Skrivpuff, 20:e april 2016

Då var det dags, sa den brunbrända killen med de röda shortsen och blå vindtygsjackan, skynda er ut till fotbollsplanen utan tjafs nu!

Gruppen rörde sig långsamt framåt. Solen gjorde sitt bästa men kunde inte mildra de kalla vindarna som drog in från norr.

Kom vi drar, sa Benke och drog i Håkans tröja, jag har ingen lust att springa runt på den där grusplanen idag. Vi sticker istället!

Ok, jag har inte heller lust!

Håkan andades tungt och kliade sig i ögonen. Han kunde alltid säga att han var tvungen att hämta sin astmaspray om någon kom på dem. Det var alltid bombsäkert vid den här tiden på året. Och sällskap fick han alltid ta med sig, för att vara på den säkra sidan.

De korsade skolgården och gick mot det busshållplatsen. Där kunde de köpa godis i den lilla träkiosken och hänga en stund innan de gick tillbaka. Benke köpte Toy och några kolor som de delade på.

Skolk, tänkte Håkan och drog efter andan. Hans morsa skulle bli tokig om hon fick reda på det. Det hände att de gick till kiosken på skoltid, men alltid på raster och aldrig så här när det var lektion. Men gymnastik, var det ens skola? På riktigt?

Benke försökt blåsa bubblor med tuggummit. De blev små och small direkt. Hubba Bubba var det som funkade för sånt, men den sorten var för tjejer. Precis som hästar och hopprep. Killar tuggade Toy eller Juciy Fruit och cyklade eller spelade landhockey.

De klättrade upp på ett räcke med tjocka järnrör som händerna inte nådde runt och som vette ut mot vägen. Benen dinglade lojt medan bilar susade förbi. En av förarna, en äldre kvinna, hukade sig fram över ratten som om hon försökte få bilen att röra sig fortare än den förmådde. Benke och Håkan tittade på varandra och brast ut i skratt. Vilken dag som helst kunde livas upp av en stund vid bilvägen. Ibland kom det fordon som fick dem att tappa andan av beundran. Som den där gången då det åkt förbi en beach buggy utan tak och med stora däck. Det hade de bara sett på teve förut. Det såg häftigt ut att blåsa runt i den och då hade båda pratat om den länge efteråt.

Äh, vi går tillbaka, sa Benke och spottade ut tuggummit på marken innan han slängde benen över räcket och hoppade ner. Håkan följde efter, klappade sin kompis på axeln och skrek kull!

Dammet på vägen yrde kring deras gympadojor när de jagade varandra tillbaka mot skolan.