Fortsättning från Allergin.
– Jag hade svart kostym och vit skjorta, svart slips och nyputsade glänsande svarta skor.
Bella ryckte på axlarna åt kommentaren och suckade samtidigt som hon blängde mot mannen snett ovanför. Det stack upp något grönt ogräsliknande över balkongräcket. Säkert Marijuana, tänkte Bella och skrattade till.
– Vad garvar du åt, snäste mannen och sög till på ciggen. Det var sannerligen ingen vacker historia. Kläderna var snygga men resten, menar jag.
– Som om jag kunde bry mig mindre, mumlade Bella och låtsades skrapa bort något i ena armvecket.
Den pipiga rösten fortsatte prata om sin sommar i Franrike utan att lägga märke till att Bella enbart lyssnade med ett halvt öra. Den vackraste kvinna han någonsin sett. Bordsservering. Parlör. Promenad i latinkvarteren. Sartre.
Sartre? Bella piggnade till. Det här skulle kunna bli stoff till en av de artiklar hon skrev på fritiden och skickade till olika tidningar. Nästan alltid med samma resultat. Tack, men nej, tack.
– Ja, en envis liten gubbe med svarta glajor. Knappt hälften så lång som jag, lite rund, ett skelande öga. Tänder som gud, eller i alla fall tandläkaren, glömde. Gift med Bävern. I praktiken gifta, men inte på pappret, förstås. Det hade med brist på pengar att göra, som vanligt.
– Bävern?
– Ja, Simone de Beauvoir. Eller le Castor som alla sa. Det betyder bäveren, vet du. Francoise kände de där på nåt sätt… fast jag kallade henne Frank. Lättare att säga för en svensk. Nä, men var fan la jag mina cigg nu då… Frank var snygg. Men hon brände mig. Och mina brev. Det tror jag i alla fall.
Bella kliade sig i huvudet. Hon ville tro den spenslige mannen men misstänkte att han rökte något som inte gick att köpa hos den ordinarie tobakshandlaren. Men ändå! Sartre och Beauvoir! Tänk om…
– Ja, gubben kallade sig själv för Pollux.
Bella spetsade öronen. Hon kände till om Castor om än vagt. Men Pollux?
– Castor och Pollux var någon slags mytiska elefanter. Oskiljaktiga. De gick döden till mötes båda två nån gång där i Paris under slutet på 1800-talet. Jag minns inte riktigt… fattade det som att de tillhörde nån djurpark… skjutna och uppätna under fransk-tyska kriget. Sorgligt. Men så finns ju de där halvtvillingbröderna i grekisk mytologi också… det kan vara därifrån de fick namnen. Fan vet…