Att det ska vara så svårt att komma i gång?
Varje dag, samma visa. Ibland blir det något skrivet.
Ibland blir det inte det.
Att det ska vara så svårt att skriva?
Så svårt att finna ord!
Vart tar alla ord och meningar vägen?
De som var bubblande embryon i mitt huvud fram när datorn gick lyste upp?
Vart försvann de upplyftande tipsen? Citaten som inspirerar? Lusten?
Var det rastlösheten som skuffade undan det?
Den inre kritikern?
Men jag kan vara rastlöst irrande en annan dag. En annan kväll. En annan stund. Bara inte just nu. Inte just nu.
Du inre kritiker får gärna tala. En annan dag, kväll, stund. Men inte nu. Bara inte nu.
Jag lovar att jag ska lyssna när jag rastlöst irrar runt i världen.
Men nu, nu vill jag sitta här. Få idéer. Skriva.
Tack!
Textlaboratoriet 