Skrivpuff, nyfiken. 27:e mars, 2015.

Du ligger där under täcket.

Du syns inte. Men syns ändå.

Dina konturer avtecknar sig klumpigt mot den slitna gula tapeten som din far en gång satte upp. Den tapet som snart ska bort.

Jag vet inte vad du tänker där du ligger. Du säger inget. Men jag hör på dina andetag att du är vaken. Jag frågar hur du mår men ditt svar är tystnad. Dina rörelser osynliga. Jag fråga vad du behöver men du säger ingenting. En tung suck slipper ut mellan mina spända läppar. Käkar som gnisslar tänder. Ett hjärtdjur som fångats i bur. Bortom nyfikenhet för livet.

Marssolen ligger tung mot fördragna gardiner.

Du ligger, men borde gå.

Våren pockar förgäves.

Skrivpuff 24:e mars, 2015. Utsikt från ett biblioteksfönster.

Väntar vid fönstret.

Människor rusar förbi.

Ska vi hinna?

Gitarrfodral och rullväska

Över det triangelmönstrade torget.

Mina ögon följer från biblioteket.

Solens skarpa ljus.

Blek vinterhy.

Jag väntar vid fönstret.

Tibetanska munkens klädedräkt virvlar i marsvinden.

Med nedtryckt mössa, kängor och surfplatta

sneddar han över Plattan.

Sol i ögonen. Stel av vinden.

Vintern hänger ännu kvar.

Tittar genom fönstret.

Väntar.

På dig.

Du som har bråttom dröjer dig kvar.

Jag väntar och skriver. Ser genom fönstret.

Söker med blicken. Men ser inte dig.

”’Det är möjligt’, tänker jag ofta.”

Jag tänker det, ofta. Att det är möjligt.

Det gör jag. Ofta.

Ofta tänker jag att det är möjligt.

Det som inte är omöjligt.

Om det är omöjligt, är det inte möjligt.

Tänker jag. Rätt ofta.

Men oftast tänker jag att det är möjligt.

Att det inte är omöjligt. Utan möjligt.

Sån är jag. En som tänker. På det som är möjligt.

Citat ur boken Det tidlösa reportaget, av Cecila Aare, sid 73.

Skrivpuff, Praktisk. 2:a mars, 2015.

Jag är inte särskilt praktisk. Gör saker som faller mig in. Tänker inte. Planerar inte. Strukturerar inte. Saknar framförhållning. Inga mål faller mig på läppen utom de tillagade.

Impulsivitet är inte praktiskt. Men så är jag inte praktisk. Jag är impulsiv. Fast man kan inte tro det. Om man ser mig. Fast man kan tro att jag inte är praktisk. För jag är inte praktisk. Har aldrig varit. Tummen sitter inte mitt i handen men nästan. Pekfingrarna är välvda. Åt fel hål. Pekar inte rakt. Naglarna för långa. Trasslar in sig bland a, b och c. Kläderna sitter slarvigt. Skärpet i midjan sitter under skjortan. Halvvägs.

Jag är inte praktisk. Men jag är lat. Tar hellre genväg än omväg. Fastän genväg lätt blir en omväg. Nej, jag är inte praktisk. Jag kan inte planera. Jag är impulsiv och lat. Det ena syns kanske på mig, men inte det andra.

Men en dag då ska jag ha mål, planer och strategi. Jag ska göra allt från grunden, följa mönster och manual. En dag ska jag göra allt rätt. Djupandas och starta från början. Grundlägga målgången. En dag.

Men inte just idag.