Skrivpuff, 22:a juni, 2017.

Förflutna

 

Jag minns inte vad jag mindes igår. Det ändras ständigt, sa Jesper och såg ner i kaffekoppen som om det förflutna skulle utkristallisera sig i den svarta drycken. Kanske kommer jag att minnas det på ytterligare ett annat sätt imorgon?

Maria såg tyst på honom när han gjorde ett utlägg om hur hans uppfattning som sin uppväxt förändrats med tiden och att han inte längre kunde komma ihåg de goda stunderna. Hon borstade försiktigt bort lite ludd som landat på hans axel och såg hur det först flög uppåt innan det sakta dalade ner mot det rutiga golvet. Svarta och vita rutor, precis som i farmor och farfars kök, tänkte hon. Det hade kommit på modet igen och hon hade suktat efter det i glossiga inredningstidningar. Det och kylskåp i turkos emalj med rostfritt handtag.

Men du lyssnar ju inte, avbröt Jesper henne. Maria, här försöker jag förklara för dig hur ledsen jag är över att mina goda minnen har suddats ut genom de där terapisessionerna där jag tvingats grotta ner mig i allt det negativa, och du, du bara sitter och tänker på annat…!!

Maria kände hur kinderna brände. Hon visste att Jesper var känslig och ändå hade hon trampat rakt i klaveret! Hon bad om förlåtelse, sa att hon var okänslig och klantig men att det inte hade varit med flit. Men Jesper var redan sur. Maria kunde inget annat göra än att se honom storma ut genom fiket och försvinna bort i myllret av människor med shoppingkassar av plast.

Skrivpuff, 15:e juni, 2017.

Våt

Lång

Höra

 

Gunilla skrattade till när tänkte på hur Stina pratade om sitt senaste ragg. Våt och lång, hade hon verkligen sagt så? Ingen människa berättar väl sånt för andra? Fast Stina var inte som andra, hon gick sin egen väg och brydde sig inte om vad andra tyckte eller tänkte. Åtminstone verkade det inte så. Gunilla själv blev rosig om kinderna så fort hon nämnde något som ens antydde sex. Det berodde nog på den frireligiösa bakgrund som hennes egna föräldrar kom ifrån. Själv var Gunilla inte troende. Hon hade slutat med det redan under första konfirmationsveckan en kall juni för många år sedan. Prästen hade tryckt upp henne mot en vägg och snuddat vid henne bröst. ”Oj, nej men hoppsan, så tokigt det här blev” hade han sagt och skrattat innan han gick vidare in i prästgårdens mer privata delar. Gunilla hade dragit åt sig jeansjackan som hängde på en herrbetjänt i hallen och dragit därifrån. Hon hade inte ens talat om för Anita att hon gick.

Anita hade ringt henne under eftermiddagen och frågat, men Gunilla hade sagt att hon fått akut ont i magen, varit tvungen att rusa hem och att hon förmodligen skulle stanna hemma resten av veckan. Hon skyndade sig att avsluta samtalet. Gunilla ville inte att Anita skulle höra att hon var på väg att börja snyfta. Skammen brände på kinderna. Varför hade han gett sig på just henne? Hade hon bjudit in till det på något sätt? Hade jeansen varit för tajta? Naglarna för röda? Munnen för fyllig?

Gunilla tänkte aldrig gå tillbaka.

Skrivpuff, 13:e juni, 2017.

Ingenting.

Vad då, fem barn och tre är hennes egna, frågade Sussi och tittade på Maria. Jag fattar ingenting.

Maria drog in ett djupt andetag, ställde ner kaffekoppen och såg sin väninna i ögonen en lång stund innan hon tog till orda.

Jag tror att hon menar den där mannen, sa hon, du vet, han som hon har barn med. Sitt yngsta, du vet?

Sussie såg förbryllad ut och drog ett djupt bloss på cigaretten.

Han är inte bra, Sussi, fortsatte Maria, jag är orolig för henne.

Maria la förtroligt en hand på Sussis och lät den ligga kvar medan hon berättade om Lisbeths inlägg på Facebook.

Jag har luskat lite kring den där mannen, sa hon. Han verkar skum, tycker jag. Jag tror att han spelar något slags dubbelspel.

Nej, du skämtar, flämtade Sussi, han som är så trevlig!?

Vi vet ju ingenting om honom, fortsatte Maria. Ärligt talat, Sussi, men har du en aning om varifrån han kommer eller vad han gjorde innan han träffade henne?

Men det gör vi väl, protesterade Sussi och stirrade förbluffad på Maria. Du kan inte bara slänga ur dig såna här anklagelser. Det här känns ju befängt!

Maria tog bort sin hand och bad om ursäkt för att hon dragit in Sussi i sina anklagelser mot Jocke. Hon hade misstagit sig på Sussi när hon trott att hon skulle bli orolig för Lisbeths skull. För barnets. Kanske överdrev hon, förresten? Lisbeth hade säkert tillåtit Jocke att ta dit den där Marcus och låta honom bo där, trots att hon redan hade två egna och så bebisen. Men vem var den femte?

Maria sa att hon inte förstod någonting av Lisbeths inlägg på Facebook längre, och att hon verkade undvika att höra av sig eller svara på meddelanden. Det var olikt henne, påpekade Maria och förklarade att hon fick en olustig känsla av att något var fel.

Det enda felet som jag kan se, sa Sussi mellan blossen, är att du inbillar dig saker. Är du kanske avundsjuk på att hon fått en så snygg karl på kroken? Är det var det handlar om?

Maria såg ut över den halvtomma uteserveringen och suckade. Det skulle inte gå att övertyga Sussi, tänkte hon och tittade på klockan på armen.

Jag måste gå nu, sa hon och kramade om Sussi som besvarade den halvhjärtat. Glöm att jag sa nåt. Vi hörs!