Padda

Det stack i näsan på Lill när hon vaknade i det dunkla sovrummet. Förkylning igen, naturligtvis, tänkte hon och suckade. Det är priset man får betala för att jobba med småbarn hela dagarna…

Lill gnuggade sig i ansiktet och tänkte på drömmen hon slitits ifrån. Den heta kärleksstunden med en okänd man. Så absurt. Lill var inte typen som skulle kasta sig rakt i famnen på en okänd karl, ändå… ändå hade den varit lika underbar och som det nu var förbaskat snopet att vakna. Som att kyssa en prins och vips så står där en vårtig och knubbig padda.

Lill blinkade några gånger innan hon snurrade runt i den mjuka sängen och snodde duntäckte omkring sig. Det skulle gå att dyka tillbaka in i drömmen, det var hon säker på. Hon behövde bara bestämma sig och det var trots allt söndag. Ingenting att stressa upp för, ingen stämpelklocka, ingen tid att passa. Och det var ju så skönt i sängen. Lill drog ett djupt andetag och skulle just låta luften glida ut i en lång härlig, avslappnande utandning när hon hostade till och for upp som en spiralfjäder.

Bränt.

Det luktade bränt.

Det tog en stund innan Lill frigjort sig från täcket och kom ur sängen. Ett fladdrande sken avtecknade sig mot ena väggen utanför rummet och fick håret att resa sig i nacken på henne. Lill fick svårt att andas. Det kändes som om hon satt fast i ett trångt utrymme som hindrade henne från att röra sig.    

Inspirerat av Skrivpuff: padda.

Polis

Polis

”Polis polis potatisgris…”

”Hörni-ni  ungar, nu håller ni truten annars…”

Torsten slängde upp batongen över huvudet. Han grimaserade åt snorvalparna som sakta drog sig undan samtidigt som de visade honom lång näsa och lipade. Han måste sätta ner foten. Det hade Vanja sagt åt honom. 

”Sätt ner foten och visa vem som bestämmer!”

Så hade hon sagt när hon rätade till slipsen på hans uniform innan han gav sig iväg för dagen. Hon hade kysst honom på kinden och han hade velat stå kvar i tamburen med händerna om hennes midja resten av dagen. Istället var han sen och tvungen att rusa. Jäkta iväg till ett jobb som en annan slarver. Ett jobb som…

Läs gärna vidare på min nya blogg som du hittar här!

Göda


”Kom hit, lille man, så får jag se på dig”, sa gumman och vinkade till sig Hasse som tvekande gick fram. ”Oj, så smal du är… får du tillräckligt att äta?”

Hasse såg ner i marken framför sig och skrapade med ena foten mot det såpade trägolvet.

”Nej, det får du förstås inte”, skrockade gumman och lade den virkning hon hållit på med på ett bord intill gungstolen. ”Nå ja, här finns tillräckligt för att göda små gossar.”

Det vattnades i munnen på Hasse när han kände dofterna från spisen tränga in i näsborrarna. Hade han inte varit så hungrig hade han kutat ut ur stugan för länge sedan. Han visste mycket väl att han inte fick tala med främlingar, än mindre gå in till dem. Han sneglade över axeln mot Maggan som stod och drog i sin kjolfåll. Hennes armar såg tunna ut som spindelnät under blusen och han visste att hon inte ätit sedan morgonen dagen innan. Vad skulle det egentligen göra om de lät den här gamla tanten dela med sig av sitt överflöd? Nej… han tvekade och såg sneglade upp mot den fåriga damen som kliade på en skäggvårta på hakan. Mamma skulle… men hon var ju på sjukhus nu och kunde inte förmana eller förhindra någonting.

Fortsättningen hittar du här. 🙂

Monokromen

”Jag tror att Johan måste rösta på miljöpartiet bara för att det är grönt”, sa Ulrika och skrattade. ”Kolla. Nu kommer han. Femtio nyanser av… militär. Det är det enda han har på sig.”

Mozart såg mot entrén till fiket och kunde genast urskilja Johan bland alla de svartklädda som surrade runt med rykande pappmuggar och portfolieväskor.  

”Kamouflage idag, alltså”, sa Mozart och flinade.

Läs gärna vidare här.

Slang

Det small till och cykeln började wobbla på den smala trottoaren mitt i nedförsbacken. Elvira försökte återfå kontrollen och greppade styret hårt med händerna. En gubbe i blåställ och grön keps stirrade efter henne. Elvira han se att han höll en skiftnyckel i ena handen och en slang i den andra. Han svor och skrek att hon inte fick cykla där. Mer hann hon inte höra förrän en häck kastade sig rakt emot henne och svalde henne hel.  

Svordomarna fortsatte hagla samtidigt som de hördes allt tydligare. Elvira vred sig och försökte trycka bort cykeln, grenarna, de flikiga bladen med sina hål efter hungriga löss. ingenting gick som hon ville idag. Inte ens den förbannade gamla cykeln var villig att ställa upp. Och nu skulle dessutom en ilsken man skälla ut henne.

Exempel

Ester hängde av sig den blöta kappan och såg ut över kontorslandskapet. Smala, runda, brunbrända, glåmiga ansikten lystes upp av blått sken från datorskärmar som surrade i takt med ventilationen. Ingen lyfte blicken trots att dörren gnisslade så mycket att den kunde väcka en död. Ester övervägde en stund för sig själv medan hon pluggade ur två vita lurar ur öronen. Sedan drog hon ett djupt andetag oc hklämde ur sig ett god morgon, vilket väder! Det lät käckt. Det tyckte hon själv.  Överdrivet, kanske, men käckt. Ett par ögon såg upp på henne. En kort sekund bara. De flesta fortsatte på med sitt. Det var mycket att göra. Det visste Ester. Hon var själv överhopad med uppgifter.

”Ester, kan du komma in till mig?”

Sugen på att läsa vidare? Då finns fortsättningen här:

Tabula rasa

Så klart man sitter här och stirrar på det vita, blanka pappret. Börjar skri… men tvekar. Börjar om… men tve.. börjar ige… men stopp!

Herregud. Vad ska stå där? Vad? Har inget att säga. Inget av värde. Det är bortkastad tid. Inte ärligt arbete. Onödigt. Omöjligt. Extravagant. Slött. Fåfängt. Nostalgiskt. För ärligt. För ljuget. Utelämnande. Uteslutande. Varför skriver du inte om mig – varför skriver du om mig?? Ta upp det här, det är viktigt. Inte det där. Det är fördomsfullt, stereotypt, obscent.

Du som har den bakgrund du har… det utseende du har… de färgerna… den rösten… de brösten… du borde skriva om det här! Det är viktiga saker att skriva om. Inte det där andra. Låt andra göra det. De som är bättre lämpade. Håll dig till ditt, det du kan. Skomakare, du vet. Vad sa? Vet du inget om att lästa? Ja, men ta reda på det då! Sitt inte bara där. Gör research! Latmask…  

I runda slängar

Mitt i trädgården. Bara fötter i grönt gräs. Daggkåpor som kittlar mellan mina tår. Svalor som pilar och visslar som guppande pilar mot den klarblå himlen. Trähuset i bakgrunden. Doften från vresrosen som smet över från grannen. Filten som glömdes på altanen igår är ännu fuktig. Fuktig men varm. Den magiska ullens egenskap.

Du säger att den sticks men sätter ändå dina bara fötter på den och kryper ihop. Du blir liten som ett knytt, förväntansfullt fniss fyller luften och jag hör dig mana på mig. Skynda! Skynda snurra!

Ja, ja, jag ska.

Mina fräkniga sommarhänder tar tag i de fyra hörnen och förvandlar det platta tyget till en påse. Du ligger ihopkrupen därinne och jag känner mig som en stork när jag låter dig dingla upp från marken.

Jag slänger runt filten. Först försiktigt. Sedan snabbare och snabbare uppmärksam på dina ljud.

Med mig som axel svingas du runt, pipande, skrikande mer!, kiknande av skratt. Runt runt slänger jag dig som Saturnus med sina ringar.

Ett pyre i en påse av rött ylle som protesterar när farten sänks. Som skriker nej! när filten bränner mot mina handflator och tvingar mig att hålla hårdare, hårdare, hårdare, för att inte tappa taget. Inte           tappa dig.  

Påsen landar på gräset med en lätt duns. Du sparkar dig fri och en knubbig hand skjuter undan hår från ansiktet. Du skrattar så att oxeltänderna synts, om du haft några. Kräver Mer! Och jag svarar sen, när armarna orkar, när musklerna slutat värka och handflatorna inte längre bränner. Då. Jag lovar. När är sen? Jag rycker på axlarna och tittar på klockan. Tja… i runda slängar… om tjugosju minuter.

Inspirerat av Skrivpuff: runda slängar.

Gnissel

 

“Var goda tag plats! Nu gnisslar vi mot helg.”

Tunnelbanechafförens röst fick passagerarna på tåg 14 mot Mörby centrum att blicka upp mot taket. Någon skrattade till. Någon annan suckade. Sofia såg ner i mobilen. Tjugo i nio. Om mindre än en kvart måste hon vara vid universitetet. Inte sitta på ett gammalt tåg so skramlande hotade med att lägga av vid minsta krök. Så fort föraren bromsade in skrek det plågat i slipen under vagnen. Det fick inte ske. Hon måste fram! Annars skulle dörren till föreläsningssalen vara låst. Gunnar var alltid nitisk med att hålla på tiderna. Den som inte uppfyllde sin del av avtalet fick inte vara med. Hon visste det för väl. Hade hört låset vridas om sekunden innan hon skulle ta tag i dörren. Genom dess runda fönster hade den skära huden på Gunnars skalp lyst mellan de grå stråna. Och i fonden… flinande kurskamrater som hunnit i tid.

“Det var då ett jävla idiotiskt skvallerhål till fönster”, tänkte hon och kastade en blick ut genom fönstret. “Den som kom på det, borde…”

Utanför glaset, på den smutsgrå betongen syntes ett bekant ansikte. Oskar! Det hoppade till i Sofia. Om han såg henne nu… med håret på ända, utan smink, försenad på väg mot dagens första och sista föreläsning… hon hukade sig ner och låtsades rota i ryggsäcken som stod placerad mellan två slitna gympadojor.

 

Inspirerat av Skrivpuff: gnissel.

Kärleksförklaringen

Fluga

F står för förälskelse

L för Looooove eller Lust

U för underbart

G för galet

A för Allsmäktigt

Fluga.

Du är min fluga, fattar du?

Tar du illa upp nu? Varför då?

Här sitter jag på tåget mellan Uppsala och Örebro och värker ur mig mitt hjärta för dig. Skratta inte åt mig… du…

Fattar du inte?

Det är min älsklingsinsekt.

Flugan.

Som surrar

Vimsar

Irrar

Som drar sig till sött.

Precis som du.

Hallå?

Hallå?

La du på nu?

Hallå?

 

Inspirerat av Skrivpuff: Fluga.