Jag böjer mig ner och griper tag om en hög sand.
Blöt, lerig, nästan svart, strilar den genom mina fingrar. De salta vindarna från havet griper tag i håret och sliter med ens loss det ur hårsnodden jag tvinnat extra hårt. Nordliga vindar. Genommulen himmel. Vattnet som plötsligt kastar vassa vågor mot mina fötter och får mig att ta ett steg bakåt. Snabbt. Så att jag nästan faller. Sandaler som fylls med sand som slipar min hud.
Vem du än är, vem du än hatade, ska jag få tag i dig.
Inspirerat av skrivpuff: ens.
Dramatiskt och laddat och vackert skrivet.
Tack Ethel! 🙂
Spännande inledning till en fortsättning…
Tack! 🙂
Så mycket känslor du skapar med få rader!
Tack, Blogfia! 🙂
Laddat verkligen.