Tänk om jag vore en bäver

Då skulle jag gnaga mig genom den segaste stammen vid vattenbrynet. Sedan skulle jag släpa dess grenar till ett utvalt ställe där de finge ligga i väntan på ytterligare en seg stam. Varje gång skulle vara en personlig seger helt utan ångest.

Jag skulle inte bry mig om att trädet skulle kunna falla ner i mitt huvud när jag närmade mig dess innersta kärna, dess yngsta ring. Jag skulle förlita mig på min snabba, smidiga kropp. Hoppa åt sidan, nöjd över att ha fått den på fall. Det skulle höras ett tjoff, följt av en vindpust som skulle slicka runt min feta päls. Sedan skulle den släpas till dess grenar till de andra grenarna.

Jag skulle aldrig få nog av gnagandet. Aldrig tycka att det vore enformigt, meningslöst eller karaktärsdanande. I stället för att oroa mig skulle jag putsa mina morrhår, skvalpa runt i vattnet, dyka, ligga på lur. Plaska lätt med min breda svans. Jag skulle gnaga sönder nät, göra sågspån av älgpassen och sätta en orienteringskontroll över min säng.

Jag skulle inte tänka att det här är livet. Jag skulle känna, att det här är livet.

‘3 veckor gamla bäverungar på marken, i skog. Närbild. :: :: Ingår i serie med fotonr. 1738-1749.’, fotograf: R. Collett. Göteborgs naturhistoriska museum.

Allvar

Sorlet i salen tystnade så fort mannen steg upp på scenen.

Hur ni tar er själva och era drömmar på allvar. Det är svårt, eller hur? Därför ska jag lära er hur detta går till. Som ni alla säkert vet är vår tid på jorden kort och de flesta ångrar vid livets slutskede inte vad de gjort, utan det de inte gjorde. Sug på den karamellen en stund. Vad skulle detta kunna representera för just dig?

Mannen med den blonda bakåtkammade pagen tystnade och ställde sig med benen brett isär med händerna som i en triangel framför bröstet. Han såg ut att suga på något och lät blicken glida snett upp mot taket en stund innan han började betrakta sin publik. Elsie sjönk ihop i sitt säte så gott hon kunde. Med sin längd och sitt burriga hår var hon van att alltid synas. Och hon hatade det.

Läs vidare på Påhittat.se

 

Bulla upp

”Varför står det i så många böcker att föräldrarna är pinsamma?”

Jag ser upp från tidningen, skjuter upp glasögonen på näsan och ser hur du lägger pannan i så djupa veck som du förmår. Den är nästan helt slät, trots att du anstränger dig. Framför dig ligger din vanliga frukostmacka. En rostad macka med leverpastej och hallonmarmelad.  

”Det är väl för att man brukar tycka det när man är i din ålder och uppåt”, säger jag, lättad över att inte vara där än.

”Gör man”, säger du och kliar dig bakom örat så att jag undrar om du har fått löss.

”Ja, det är jättevanligt och helt naturligt. Man ska inte tycka att föräldrar, eller vuxna överhuvudtaget, gör och har rätt i allt.”

”Varför då?”

”Man ska hitta sin egen väg, antar jag… Tänka själv. Och det ska bli så himla kul! När du kommer hem med en tjej eller kille, så ska jag stå där redo med bullarna och mjölken i dörröppningen. Och så ska jag säga ’är det nån här som är sugen på lite bulla?’ Saft fick man ju förr, men det är inte okej längre verkar det som, så ni får mjölk till.  Om ni inte hellre vill ha kaffe eller kanske te.”  

”Men mamma! Jag tycker inte om kaffe. Inte te heller.”

”Okej, då blir det saft då. Eller nej, jag menar mjölk. Saft är inte bra för tänderna… men bulla ska det va, där är jag benhård!”

Padda

Det stack i näsan på Lill när hon vaknade i det dunkla sovrummet. Förkylning igen, naturligtvis, tänkte hon och suckade. Det är priset man får betala för att jobba med småbarn hela dagarna…

Lill gnuggade sig i ansiktet och tänkte på drömmen hon slitits ifrån. Den heta kärleksstunden med en okänd man. Så absurt. Lill var inte typen som skulle kasta sig rakt i famnen på en okänd karl, ändå… ändå hade den varit lika underbar och som det nu var förbaskat snopet att vakna. Som att kyssa en prins och vips så står där en vårtig och knubbig padda.

Lill blinkade några gånger innan hon snurrade runt i den mjuka sängen och snodde duntäckte omkring sig. Det skulle gå att dyka tillbaka in i drömmen, det var hon säker på. Hon behövde bara bestämma sig och det var trots allt söndag. Ingenting att stressa upp för, ingen stämpelklocka, ingen tid att passa. Och det var ju så skönt i sängen. Lill drog ett djupt andetag och skulle just låta luften glida ut i en lång härlig, avslappnande utandning när hon hostade till och for upp som en spiralfjäder.

Bränt.

Det luktade bränt.

Det tog en stund innan Lill frigjort sig från täcket och kom ur sängen. Ett fladdrande sken avtecknade sig mot ena väggen utanför rummet och fick håret att resa sig i nacken på henne. Lill fick svårt att andas. Det kändes som om hon satt fast i ett trångt utrymme som hindrade henne från att röra sig.    

Inspirerat av Skrivpuff: padda.

Monokromen

”Jag tror att Johan måste rösta på miljöpartiet bara för att det är grönt”, sa Ulrika och skrattade. ”Kolla. Nu kommer han. Femtio nyanser av… militär. Det är det enda han har på sig.”

Mozart såg mot entrén till fiket och kunde genast urskilja Johan bland alla de svartklädda som surrade runt med rykande pappmuggar och portfolieväskor.  

”Kamouflage idag, alltså”, sa Mozart och flinade.

Läs gärna vidare här.

Slang

Det small till och cykeln började wobbla på den smala trottoaren mitt i nedförsbacken. Elvira försökte återfå kontrollen och greppade styret hårt med händerna. En gubbe i blåställ och grön keps stirrade efter henne. Elvira han se att han höll en skiftnyckel i ena handen och en slang i den andra. Han svor och skrek att hon inte fick cykla där. Mer hann hon inte höra förrän en häck kastade sig rakt emot henne och svalde henne hel.  

Svordomarna fortsatte hagla samtidigt som de hördes allt tydligare. Elvira vred sig och försökte trycka bort cykeln, grenarna, de flikiga bladen med sina hål efter hungriga löss. ingenting gick som hon ville idag. Inte ens den förbannade gamla cykeln var villig att ställa upp. Och nu skulle dessutom en ilsken man skälla ut henne.

Exempel

Ester hängde av sig den blöta kappan och såg ut över kontorslandskapet. Smala, runda, brunbrända, glåmiga ansikten lystes upp av blått sken från datorskärmar som surrade i takt med ventilationen. Ingen lyfte blicken trots att dörren gnisslade så mycket att den kunde väcka en död. Ester övervägde en stund för sig själv medan hon pluggade ur två vita lurar ur öronen. Sedan drog hon ett djupt andetag oc hklämde ur sig ett god morgon, vilket väder! Det lät käckt. Det tyckte hon själv.  Överdrivet, kanske, men käckt. Ett par ögon såg upp på henne. En kort sekund bara. De flesta fortsatte på med sitt. Det var mycket att göra. Det visste Ester. Hon var själv överhopad med uppgifter.

”Ester, kan du komma in till mig?”

Sugen på att läsa vidare? Då finns fortsättningen här:

Exempel

I runda slängar

Mitt i trädgården. Bara fötter i grönt gräs. Daggkåpor som kittlar mellan mina tår. Svalor som pilar och visslar som guppande pilar mot den klarblå himlen. Trähuset i bakgrunden. Doften från vresrosen som smet över från grannen. Filten som glömdes på altanen igår är ännu fuktig. Fuktig men varm. Den magiska ullens egenskap.

Du säger att den sticks men sätter ändå dina bara fötter på den och kryper ihop. Du blir liten som ett knytt, förväntansfullt fniss fyller luften och jag hör dig mana på mig. Skynda! Skynda snurra!

Ja, ja, jag ska.

Mina fräkniga sommarhänder tar tag i de fyra hörnen och förvandlar det platta tyget till en påse. Du ligger ihopkrupen därinne och jag känner mig som en stork när jag låter dig dingla upp från marken.

Jag slänger runt filten. Först försiktigt. Sedan snabbare och snabbare uppmärksam på dina ljud.

Med mig som axel svingas du runt, pipande, skrikande mer!, kiknande av skratt. Runt runt slänger jag dig som Saturnus med sina ringar.

Ett pyre i en påse av rött ylle som protesterar när farten sänks. Som skriker nej! när filten bränner mot mina handflator och tvingar mig att hålla hårdare, hårdare, hårdare, för att inte tappa taget. Inte           tappa dig.  

Påsen landar på gräset med en lätt duns. Du sparkar dig fri och en knubbig hand skjuter undan hår från ansiktet. Du skrattar så att oxeltänderna synts, om du haft några. Kräver Mer! Och jag svarar sen, när armarna orkar, när musklerna slutat värka och handflatorna inte längre bränner. Då. Jag lovar. När är sen? Jag rycker på axlarna och tittar på klockan. Tja… i runda slängar… om tjugosju minuter.

Inspirerat av Skrivpuff: runda slängar.

Gnissel

 

“Var goda tag plats! Nu gnisslar vi mot helg.”

Tunnelbanechafförens röst fick passagerarna på tåg 14 mot Mörby centrum att blicka upp mot taket. Någon skrattade till. Någon annan suckade. Sofia såg ner i mobilen. Tjugo i nio. Om mindre än en kvart måste hon vara vid universitetet. Inte sitta på ett gammalt tåg so skramlande hotade med att lägga av vid minsta krök. Så fort föraren bromsade in skrek det plågat i slipen under vagnen. Det fick inte ske. Hon måste fram! Annars skulle dörren till föreläsningssalen vara låst. Gunnar var alltid nitisk med att hålla på tiderna. Den som inte uppfyllde sin del av avtalet fick inte vara med. Hon visste det för väl. Hade hört låset vridas om sekunden innan hon skulle ta tag i dörren. Genom dess runda fönster hade den skära huden på Gunnars skalp lyst mellan de grå stråna. Och i fonden… flinande kurskamrater som hunnit i tid.

“Det var då ett jävla idiotiskt skvallerhål till fönster”, tänkte hon och kastade en blick ut genom fönstret. “Den som kom på det, borde…”

Utanför glaset, på den smutsgrå betongen syntes ett bekant ansikte. Oskar! Det hoppade till i Sofia. Om han såg henne nu… med håret på ända, utan smink, försenad på väg mot dagens första och sista föreläsning… hon hukade sig ner och låtsades rota i ryggsäcken som stod placerad mellan två slitna gympadojor.

 

Inspirerat av Skrivpuff: gnissel.

Kärleksförklaringen

Fluga

F står för förälskelse

L för Looooove eller Lust

U för underbart

G för galet

A för Allsmäktigt

Fluga.

Du är min fluga, fattar du?

Tar du illa upp nu? Varför då?

Här sitter jag på tåget mellan Uppsala och Örebro och värker ur mig mitt hjärta för dig. Skratta inte åt mig… du…

Fattar du inte?

Det är min älsklingsinsekt.

Flugan.

Som surrar

Vimsar

Irrar

Som drar sig till sött.

Precis som du.

Hallå?

Hallå?

La du på nu?

Hallå?

 

Inspirerat av Skrivpuff: Fluga.