I runda slängar

Mitt i trädgården. Bara fötter i grönt gräs. Daggkåpor som kittlar mellan mina tår. Svalor som pilar och visslar som guppande pilar mot den klarblå himlen. Trähuset i bakgrunden. Doften från vresrosen som smet över från grannen. Filten som glömdes på altanen igår är ännu fuktig. Fuktig men varm. Den magiska ullens egenskap.

Du säger att den sticks men sätter ändå dina bara fötter på den och kryper ihop. Du blir liten som ett knytt, förväntansfullt fniss fyller luften och jag hör dig mana på mig. Skynda! Skynda snurra!

Ja, ja, jag ska.

Mina fräkniga sommarhänder tar tag i de fyra hörnen och förvandlar det platta tyget till en påse. Du ligger ihopkrupen därinne och jag känner mig som en stork när jag låter dig dingla upp från marken.

Jag slänger runt filten. Först försiktigt. Sedan snabbare och snabbare uppmärksam på dina ljud.

Med mig som axel svingas du runt, pipande, skrikande mer!, kiknande av skratt. Runt runt slänger jag dig som Saturnus med sina ringar.

Ett pyre i en påse av rött ylle som protesterar när farten sänks. Som skriker nej! när filten bränner mot mina handflator och tvingar mig att hålla hårdare, hårdare, hårdare, för att inte tappa taget. Inte           tappa dig.  

Påsen landar på gräset med en lätt duns. Du sparkar dig fri och en knubbig hand skjuter undan hår från ansiktet. Du skrattar så att oxeltänderna synts, om du haft några. Kräver Mer! Och jag svarar sen, när armarna orkar, när musklerna slutat värka och handflatorna inte längre bränner. Då. Jag lovar. När är sen? Jag rycker på axlarna och tittar på klockan. Tja… i runda slängar… om tjugosju minuter.

Inspirerat av Skrivpuff: runda slängar.