Realism intill en disktrasa

 

 

 

 

Jag har ingen lust att skriva. Ingen. Vill inte. Vill inte inte vilja heller. Vill vilja. Men vill inte. Varför är det så här varför måste jag vilja inte vilja vilja inte vilja vilja inte lust har inte lust att inte ha lust har inte lust vill ha fler gröna blommor har inte plats för fler växter det är fullt på fönsterbrädorna dammet ligger som en päls på alla ytor inklusive blombladen och böckerna och penslarna och färgtuberna och spisen eller kanske inte på spisen i alla fall men jag har inte lust med att inte ha lust och jag har inte lust med att ha damm överallt och inte lust med att damma och svettas med dammsugare disktrasa golvtrasa mikrotrasa och förresten får jag inte till det med de där mirakeltrasorna för de tar inte alls bort allt så som det påstås och det har jag verkligen inte lust med och inte har jag lust att gnugga mig svettig för att få bort feta skuggiga fläckar från dörrar skåp handtag väggar golv vem bryr sig om tak förresten? Tittar någon uppåt? De där fula lamporna i köket. De som ser ut som tefat. Ufon. Som inte går att ta ner. Som redan fanns där. Som är ett måste för den som hyr. Annars kommer det. Aja baja inte röra! Helst inte röra någonting. Saker som går sönder. Av sig själva. Av dålig kvalitet. Sånt som inte gick sönder förr som nu är sprött och skört och inte tål normalt slitage. Vad är normalt slitage i en hyresrätt? I en lånad bostad utan stora lån på banken? Vad är att vara försiktig? Som de säger att vi måste vara? Försiktiga? Trots att man alltid bott i lägenhet, i hyresrätt, i lånad bostad utan stora lån och det som gick förr som inte går nu med nya, moderna, hållbara material som inte håller. Vaktmästare som pekar på att man måste lära sig sitta ordentligt på toaletten för att ringen av plast ju annars går sönder och som inte lyssnar på svaret. Att man suttit på toaletter i ett halvt sekel och först nu börjar de gå sönder på löpande band. Jag har ingen lust. Jag är en halvgammal hund. Vill inte bli uppfostrad. Inte igen. Inte på nytt. Inte vänja mig vid nya saker. Inte inte vilja heller. Samtidigt lägger sig dammet. Det bryr sig inte. Har säkert inte lust.

 

Inspirerat av SkrivPuff: Päls.

Bildkällor: Dass Dracena Fönster Kök

 

3 thoughts on “Realism intill en disktrasa

Leave a comment