Handskarna

Solen sken rakt mot planen. Barnen stod kisande i en klunga runt den rundhyllte tränaren. En fotboll gled mellan hans händer samtidigt som han delade ut laguppställningen. Bosse visste redan sin plats. Målet. Han hade tjatat sig till den och äntligen fått gehör. Tränaren sa åt dem att börja värma upp, att han inte tolererade slackers och att de måste vinna. Sedan damp han ner på en bänk och halade fram en mobil.  

”Man ska spotta i handskarna”, sa Benny, mittbacken, och satte armarna i kors framför bröstet. ”Vet du ingenting eller?”

Bosse lät blicken glida mellan lagkamraten och händerna. De nya handskarna, fortfarande stela och med en doft av skinn som stack i näsan. De som fått honom att vråla av glädje på morgonen utan att bry sig om tårtan med de elva ljusen.

”Men jag har precis fått dom”, mumlade han och lät blicken dröja vid de synliga sömmarna. ”Pappa…”

”Din farsa vet inget om sånt”, sa Benny. ”Alla målvakter gör det. Det är för att få bättre grepp om bollen. Kom igen nu. Matchen börjar snart!”

Inspirerat av Skrivpuff: spotta.