Mannen kom från ingenstans. Stod bara där i trädgården, barbent i snäva shorts utan tröja, med fötter instuckna i grådaskiga träningsskor. Han tryckte ner fötterna i gräset, drog med sulorna så att tuvor sprättades iväg. Som en hund som just gjort sitt och ville täcka över det. En svag bris drog in från sjön samtidigt som solen gick i moln.
”Kom ska du få smaka på grillat”, sa han och höll upp ett spett med kött på. ”Det är helt lagom blodigt. Nästan helt rått.” Han förde spettet mot ansiktet och grimaserade samtidigt som han drog in doften av det. Ena handen roterande framför bröstet som om han dirigerade en orkester. Han blottade sina tänder och låtsades gnaga på köttbiten. Drog sedan ena underarmen över munnen och klappade sig på magen.
Margit drog sig bakåt. Långsamt för att inte verka rädd. Orden fastande i strupen. Hon kippade efter luft utan att få in någon i den torrlagda munnen. Händerna greppade om fatet med majskolvar som hon tänkt lägga på grillen.
”Det är ingen idé att du ropar på hjälp”, sa mannen och rörde sig närmare henne. ”Det är bara vi här. Jag såg de andra hoppa in i bilen. Vad hade de glömt köpa? Ketchup? Eller en flaska vin?”
Margit famlade med ena handen efter altandörren bakom sig. Hjärtat dunkade och det susade i öronen. Blicken mot mannen som långsamt närmade sig. När hon kände dörren släppte hon fatet och det gick i två bitar. Majskolvarna rullade ut över trädäcket. De lämnade blöta spår efter sig som Hans och Greta i ett fåfängt försök att hitta hem med hjälp av brödsmulor. Margit drog igen glasdörren och vred om låset. Sedan stod hon som förlamad och såg mannen komma springande. Ögonen var vidöppna och stirrade på henne. Hennes andetag ytliga. Hans fulla av vigör som om han var en van idrottare trots auran av heroin och hemlöshet. Han hoppade upp på altanen och skulle just ta några smidiga steg mot dörren när han snubblade på en av majskolvarna. Margit hann bara se honom segla mot träet när förtrollningen bröts och hon kunde springa mot ytterdörren. Vredet var kallt och hårt mot de fuktiga händerna. Det gled och trilskades innan det klickade till. Margit drog några hastiga andetag och såg sig omkring. Fönstren. Hade hon stängt alla fönstren?
Inspirerat av Skrivpuff: Grilla.